har ni någon gång varit ut och åkt och inte riktigt haft någon direkt slut destination? vissa kallar det söndagsåkare, jag kallar det livet.. för visst är det väl så.. vi kommer flera gånger per dag i korsningar där vi tvingas välja väg, ovetandes om var den väg vi väljer kommer att leda oss, men vi vet inte heller var den vi inte valde leder.. så på ett sätt så skulle man kunna säga att alla våra val är bra val i grunden, eftersom vi inte vet vad det andra hållet hade gett för resultat..

 

men när man står mitt i korsningen och ena benet vill höger och det andra vänster.. åt vilket håll går man då?? kroppen står som förstenad och hjärnan oförmögen att få någon kroppsdel att lyssna, benen har en egen vilja och dom vill inte åt samma håll i alla fall.. vad händer? jo man blir fast i mitten utan resultat, utan framgång, men också utan bakslag..

 

Skol böckerna är framplockade och gamla tentor utskriva.. nu börjar pluggandet på allvar.. de känns tungt men ja vet att man måste börja någon gång.. de är bar 1,5 år kvar innan jag går ut som färdig sjuksköterska och har hela världen som arbetsplats, MEN.. de är alltid såååå tungt efter sommar uppehållet.. har dessutom jobbat mer än normalt hela sommaren vilket inte alls gjorde de nått bättre...

 

hade en veckas ledigt då jag och mamma for till england.. tänkte skriva lite om det ikväll om jag hinner..

 

nu ska middag lagas innan hästarna ska täckas för natten och hundarna ska få mat..