jo ja vet.. nu blev det ett till sånt långt uppehåll, har väl egentligen inte alls någon bra förklaring men tror de handlar om att de är för mycket i hjärnkontoret som snurrar aningen för fort..

som alla facebookande vänner vet så har ja skaffat kille, helt underbar, för er som läst tidigare inlägg, han som ja nyss träffat då :P
helt underbar människa som får min vardag att lysa, men han jobbar borta mycket så de e jobbigt.. speciellt nu..

ja ni vet väl redan att  en operation är färdig, någon gång i maj blir det åka av med axeln.. många känlsor, på ett sätt skönt å veta hur allt blir, samtidigt som jag bara vill gråta och slå sönder allt.. ja orkar inte en sånn sak..
alla i min närhet skrattar och säger alltid att; "Hur ska du klara att sitta still å ta de lugnt i 16 veckor Emelie, du som knappt kan vila en vecka då du ligger i influensa???!!"
ja dom har nog ganska rätt, jag klarar inte det, jag är inte den typen av människa, läkaren menar att jag kommer att vilja sitta still för att jag kommer att ha så ont, nja vetefan om de blev nå bättre av de svaret..
var hos sjukgymnasten jag har  fått på lasarettet i måndags å fick information om hur operationen ska gå till och hur ja kommer att känna efteråt, begränsad rörlighet livet ut. snuskigt ont plus att jag fått en massa träningsregler...

dessa har dom min sjukis på STAR fått, ja ska fortsätta gå hos honom just för att han kan mig så väl vid det här laget, han ser då ja blir ledsen å bara vill slå sönder allt..

för ja, glada hurtiga Emelie är nog gode bitter just nu, men bara just för att alla tycker att ja alltid e så glad å pigg å allert så gör jag mitt bästa för att dölja allt, och ärligt, jag tror inte ni vill se, för den Emelie finns inte för er..

detta blir första gången på 15 år jag inte löser tävlingslicens, det är det jag alltid levt för.
detta blir första gången någonsin jag tvingas skicka bort mina hästar pga ekonomi och för att jag inte kan ta hand om dem..

tänk er att veta att ni inte kommer vara kapabla att kunna ta hand om era barn varken ekonomisk eller fysiskt under minst fyra månader??!! jag vet att lassie och greta inte är mina barn, men dom är som just det. det enda i mitt liv..

vet inte vad ja ska ta mig till, och så fort jag tänker på det så börjar jag gråta, har inte tillåtit mig att gråta en enda gång för de här.. inte på riktigt... typ som nu.. tårarna tränger ut genom ögonen men jag tvingar tillbaka dom och sväljer ner klumpen i halsen, jag FÅR inte vara ledsen.. ja SKA klara de här..
men va fan ger de å säga en massa sånt till sig själv då man ändå inte tror på de??!!

 jaa nää.. nu ska ja va bitter själv..

trevlig helg :=)