har jobbat ikväll, slutade kl 20, sen handla å sen hem till kissarna. dom är då iaf alltid glada att se mig..

har sett den nya ATG reklamen typ 400 gånger idag, dom har mycke pengar dom där på ATG. har ni sett den? såg bakom kulisserna på den på YouTube idag, redaktören menar att han vill fånga känslan och kärleken mellan häst och människa. i grund och botten vill han bara att vi ska spela mero ch slösa mer pengar. men han har verkligen gjort sitt jobb.

det där känslan av att vara ett med sin häst, eller djur över huvudtaget tror ja, det där känslan som bara djurmänniskor kan förstå.. ni vet - evig kärlek på hög nivå..

sitter i soffan å ska gå å lägga mig, zipper ligger på min mage och drömmer, han ska minsann alltid vara så nära matte de bara går, gandalf ligger med zipper som huvudkudde och pärlan ligger på min höft. hela ligan..

var jag än är i lägenheten så är dom med mig, på gott och ont. jag är deras allt, den enda i deras liv, förutom dom själva förståss...

ATG reklamen får mig att sakna de där, det jag inte känner att jag har längre för att jag är så lite i stallet, jag har tappat tron på att jag någon gång ska bli bra, att jag kommer att måsta sälja hästarna och lära mig att leva ett liv utan ridningen.. det känns hemskt att ge upp, men jag har nog gjort det.. en stor del av mig har börjat dö..

på tal om död, har ni hört reklamen om frihet? först hör man en liten pojke förklara tre saker som är kantiga och lådaktiga, sen beskriver en tonårs pojke samma sak, sen en vuxen man, sen en äldre karl. och för varje generation som för förklara vad dom tänkte på när någon säger låda så blir svaren äldre och äldre, den lilla pojken säger tex. lådbil och den gamle mannen säger kista..

när blir man egentligen äldre och vad påvisar det förutom utseendet? måste vi verkligen göra allt som vi påstås måsta göra? allt som räknas och krävs av oss..

ja vet inte. känner mig lite ur led faktiskt..   kanske man kan kalla det ålders noja?

satt idag och tänkte om man skulle göra en helomvändning på sitt liv, sälja alla djur och flytta, börja om på nytt..
å samtidigt inte, jag skulle sakna alla här hemma - men om man då vänder på det - skulle jag vara saknad?

på ett sätt sp trivs ja me att vara ensam, å egentligen så är ja inte alls ensam, men ensam i bemärkelsen som singel å inte som sambo. men ändå inte.

jag är ju en väldigt fysisk människa som har svårt att inte ha folk runt mig hela tiden. men samtidigti nte. nä ja vet inte vem ja är längre, ja både vill å inte vill. nu är ju inte detta något större problem då ja ändå inte hittat någon att leva med. dom växer ju inte på träd direkt.. har ju på gott och ont provat på det mesta - i karl väg alltså.. å ja kan faktiskt ärligt säga att ja vet inte riktigt vad jag vill ha.. det gör det ännu svårare..

visst har man fått förslag som sett väldigt bra ut, och låtit väldigt bra för den delen oxå. men dom har inte intresserat mig, det som verkar intressera mig är de som ja ändå inte kan få, eller jo för all del få, men inte hela vägen, bara en liten del av dom.

och tragiskt nog så följer detta en väldigt tydlig röd tråd.
* mellan 27-35 år
* har barn
* flintskalliga eller kortklippta
* jobbiga ex fruar/ samboar
* välbetalda jobb/ har hus
* vill inte ha något fast förhållande

skratta bäst ni vill, men ni är de 5:e (??!!) i rad som faller in under samma kategori, tror dom kallas ...... nä ja vet inte skulle behöva byta inriktning, emn det har visat sig svårare än ja trodde, de e verkligen inte så att jag söker, som baar dyker upp. och ändå så faller dom i samma fack. å dom som inte fallit i samma fack känns inte intressanta, å ändå så har jag verkligen försökt ge dem en ärlig chans..

kanske jag ska försöka ännu hårdare, eller kanske verkligen strunta i det..

nä usch.. nu sängen, jobbet väntar imorgon i 17 timmar i sträck..

kramss