ja alltså finns den tror ni? vi utsätts för prövningar varje dag av våra liv, vare sig det är mot andra eller oss själva så måste vi nog tidigt ta ställning till var i livet vi vill stå..

funderar nog mycket på de här tror ja *ler* (klart ja gör). alla tycker det är så roligt att jag ska börja plugga imorgon, och det är det verkligen, men den stora frågan kvarstår ju fortfarande - är det detta jag vill jobba med?? jag hoppas det! nu vill jag iaf det och det är det som är det viktiga. jag tycker det där med val är ungefär som med tatueringar - ja visst kanske jag kommer att ångra mig en vacker dag, men jag kan ju inte sluta leva och sluta upp med det jag vill bara för att jag är rädd att jag en vacker dag ska ångra mig! då är det väl ändå bättre att kunna se tillbaka på sina skrynkliga tatueringar då man fyller åttio och tänka - fan va ja va lycklig och glad, och vilket bra liv jag haft!!

så tänker jag iaf!!

mitt liv har verkligen varit en bergochdal bana den senaste tiden. men summerar jag allt är jag så himla glad att allt som hänt faktiskt hänt. för tänk om jag aldrig separerat, tänkt om jag aldrig flyttat till öjebyn, tänk om jag aldrig låtit mig tjatats till döds för att ta ledig och gå ut och festa med kollegorna - då hade jag aldrig gått ut på challenge i fyllan och hittat mitt livs största kärlek..

så i allt elände över att vara ensam - så gud så grymt bra att det faktiskt blev som det blev...

varje gång jag går in genom dörren på arrendegatan så känner jag en trygghet, ett behag över att vara hemma, det värme och jag mår bra. trots att jag nu jobbat i snart 7 år så lyckas jag fortfarande inte ha något vettigt jobb, bara deltider, å ingen utbildning - men det ska ju ändras nu, så lyckas jag ändå överleva, och framför allt - jag är lycklig!

- heller fattig och lycklig än rik och olycklig -

vad man ska tro och säga om andra människor känns ju som livets stora gåta, men det är ju faktiskt så att det finns inte någon som kan säga att det du tycker och tänkter är rätt eller fel. det är din egen uppfattning av verkligheten helt enkelt..

det pratas så grymt mycket om mig, tyvärr negativa saker.. känns skittråkigt.. men samtidigt, i den fråga att jag faktiskt säger vad jag tycker och inte viker för någon, ja men då får jag väl ta det då! det är bara synd att min livskamrat i livet ska ta så illa upp.. kanske måste förstå att bara för att jag ger f*n att folk snackar skit så gör inte han det... men det är nog frågan om att man måste rida ut stormen, precis som med challenge - nyhetens behag

det som är så otroligt att så fort jag hittar en kille som jag tycker om så dyker det upp människor i mitt liv som jag inte har någon aning om vem de är och vad de vill, hur de känner mig osv. ibland vänner som är VÄLDIGT ytliga. och helt plötsligt så har de en massa saker att säga om mig, men de skulle aldrig våga säga det till mig, utan det är min sambo som får sig! kan nog vara därför ni INTE finns i mitt liv era fegisar.... *morr*

jag är, och kommer alltid att vaar rakryggad, vill du sitta på mina axlar så får du klättra högt!
jag är, hon som vet vad hon vill och ALDRIG ger upp

- hellre sikta högt och landa i mitten än att satsa lågt och hamna i källarn! -