Life goes on...
Ja.. ursäkta att det dröjt så länge med att jag uppdaterat.. man kan väl kort å gott säga att det hänt en del saker... mena närmsta vänner vet, och för er andra nyfikna... Jag har bytt adress..
Jo nu var det sagt. separationen är ett faktum och den 1 augusti så får jag nycklarna till mitt nya bohag.. flyttar inte långt, men flyttar tillbaka till gamla brottsplatsen (öjebyn)...
Vet inte vad jag ska säga, vet inte heller hur jag ska reagera.. på alla frågor som ställs, på alla sorgsna röster och blickar. men var inte ledsna, för det har vi redan varit. visst är det tråkigt det tycker vi båda två, men att försöka leva tillsammans då ens liv och ens vardagar inte passar ihop med varandra fungerar inte, och jag tror att ni föstår det...
Jag har gråtit i många veckor över beslutet, trots att det var mitt, men samtidigt så för varje tår som runnit har små små stenar fallit från mitt hjärta och jag har succesivt blivit lättare och lättare, och nu äntligen är jag samma glada jag som jag alltid har varit...
Det värsta var nog att berätta för alla föräldrar. Min egen mamma gick väl okey,, hon blev chockad men förstod någonstans också. hon har ju själv separerat...däremot mina underbara svärföräldrar, som är som min andra familj.. det var värre... Svärmor grät ikapp med min och kunde inte få fram ett ord, medans svärfar mest såg väldigt chockad ut och försökte nig förstå vad det var som ja sagt.. dom har varit mitt stöd i vått och tort dom är tre åren, dom har funnits där som vänner och som familj när jag som helst behövde dem..
det är det här som är svårt.. det är inte bara conny jag lämnar. det är hela hans familj, som jag blivit ett med. dom är mitt andra hem och mitt andra liv.. men vad gör man...
nu är valet gjort och någonstans är vi nog båda lyckligast på olika håll, men vi har lovat varandra att håll kontakten och träffas ibland. det är ju trots allt MIN trädgård!! ahah
nä nu ska jag tillbaka till jobbet, sen ska jag ut å ragga på pdol med jullan min underbaraste tjej!!
puss å kram
Jo nu var det sagt. separationen är ett faktum och den 1 augusti så får jag nycklarna till mitt nya bohag.. flyttar inte långt, men flyttar tillbaka till gamla brottsplatsen (öjebyn)...
Vet inte vad jag ska säga, vet inte heller hur jag ska reagera.. på alla frågor som ställs, på alla sorgsna röster och blickar. men var inte ledsna, för det har vi redan varit. visst är det tråkigt det tycker vi båda två, men att försöka leva tillsammans då ens liv och ens vardagar inte passar ihop med varandra fungerar inte, och jag tror att ni föstår det...
Jag har gråtit i många veckor över beslutet, trots att det var mitt, men samtidigt så för varje tår som runnit har små små stenar fallit från mitt hjärta och jag har succesivt blivit lättare och lättare, och nu äntligen är jag samma glada jag som jag alltid har varit...
Det värsta var nog att berätta för alla föräldrar. Min egen mamma gick väl okey,, hon blev chockad men förstod någonstans också. hon har ju själv separerat...däremot mina underbara svärföräldrar, som är som min andra familj.. det var värre... Svärmor grät ikapp med min och kunde inte få fram ett ord, medans svärfar mest såg väldigt chockad ut och försökte nig förstå vad det var som ja sagt.. dom har varit mitt stöd i vått och tort dom är tre åren, dom har funnits där som vänner och som familj när jag som helst behövde dem..
det är det här som är svårt.. det är inte bara conny jag lämnar. det är hela hans familj, som jag blivit ett med. dom är mitt andra hem och mitt andra liv.. men vad gör man...
nu är valet gjort och någonstans är vi nog båda lyckligast på olika håll, men vi har lovat varandra att håll kontakten och träffas ibland. det är ju trots allt MIN trädgård!! ahah
nä nu ska jag tillbaka till jobbet, sen ska jag ut å ragga på pdol med jullan min underbaraste tjej!!
puss å kram
Kommentarer
Trackback