PDOL - vilket skämt
Ja.. nu var den årliga supar festen äntligen över.. och allvarligt. all ni som söp skallen av er, så här i efterhand, var det verkligen värt det?? Ni svarar förmodligen ja för att ni bränt så mycket pengar så att svara något annat vore VÄLDIGT fel..haha
För alla er som inte har gissat det redan så sitter ja på jobbet, inte helt oväntat en sådan här helg... Men det är ju faktiskt så att jag trivs med att jobba. Då man har så sociala jobb som jag har så är det faktiskt riktigt kul =)
Har varit inne på området alla dagar utom torsdag kväll och å idag då.. men som sagt, har jobbat... fulla människor, ännu fullare människor å det är väldigt sällan man ser dessa pdol - fanatiker riktigt glada... Hann då vara med om rätt många som gjorde bort sig bara hos mig i baren, men det fanns även dem som sken upp min kväll och gjorde den helt klart värd att jobba ;)
Nu i sådana tider då man ska separera händer det mycket, inte bara med en själv utan med alla andra också, alla de man trodde var sina vänner vänder en helt plötsligt ryggenn.. Jag vet att jag aldrig riktigt har passat in i den umgänges krets min sambo har, men allvarligt, man gör ju så gott man kan! Jag tänker ju inte ställa mig och bli alkoholist bara för att de ska tycka om mig, det verkar dock som om de anser att jobba är överskattat, ja undrar vem som betalar deras räkningar ??!!
Det är nog det som känns värst, jag och conny vill verkligen skiljas som vänner, om en skiljas, vi vill bara inte leva med varandra. men nu verkar alla vara så taggade på att få oss att bråka. Ni kan vara lugna, vi ska separera utan eran hjälp. Men ni har verkligen hjälpt till!! Så grymt genom elaka och falska människor har jag nog aldrig träffat som connys vänner!!! och jag hoppas verkligen att ni får vad ni förtjänar i livet, och tro mig, det är inga lov ord!!! Efter att ha hört vad ni sagt om mig och mitt val att leva mitt liv tycker jag att ni ska håll enbart tyst, men tanke på att ni är ett gäng 30 åriga gubbar som lever som 18 åringar och mest troligt kommer att dö olyckliga pga. ert vidriga livs val!!!
Nä nog med ilska.. på jobbet är vi glada =) dessutom så väntar skurmaskinen.... ;)
Puss å kram
För alla er som inte har gissat det redan så sitter ja på jobbet, inte helt oväntat en sådan här helg... Men det är ju faktiskt så att jag trivs med att jobba. Då man har så sociala jobb som jag har så är det faktiskt riktigt kul =)
Har varit inne på området alla dagar utom torsdag kväll och å idag då.. men som sagt, har jobbat... fulla människor, ännu fullare människor å det är väldigt sällan man ser dessa pdol - fanatiker riktigt glada... Hann då vara med om rätt många som gjorde bort sig bara hos mig i baren, men det fanns även dem som sken upp min kväll och gjorde den helt klart värd att jobba ;)
Nu i sådana tider då man ska separera händer det mycket, inte bara med en själv utan med alla andra också, alla de man trodde var sina vänner vänder en helt plötsligt ryggenn.. Jag vet att jag aldrig riktigt har passat in i den umgänges krets min sambo har, men allvarligt, man gör ju så gott man kan! Jag tänker ju inte ställa mig och bli alkoholist bara för att de ska tycka om mig, det verkar dock som om de anser att jobba är överskattat, ja undrar vem som betalar deras räkningar ??!!
Det är nog det som känns värst, jag och conny vill verkligen skiljas som vänner, om en skiljas, vi vill bara inte leva med varandra. men nu verkar alla vara så taggade på att få oss att bråka. Ni kan vara lugna, vi ska separera utan eran hjälp. Men ni har verkligen hjälpt till!! Så grymt genom elaka och falska människor har jag nog aldrig träffat som connys vänner!!! och jag hoppas verkligen att ni får vad ni förtjänar i livet, och tro mig, det är inga lov ord!!! Efter att ha hört vad ni sagt om mig och mitt val att leva mitt liv tycker jag att ni ska håll enbart tyst, men tanke på att ni är ett gäng 30 åriga gubbar som lever som 18 åringar och mest troligt kommer att dö olyckliga pga. ert vidriga livs val!!!
Nä nog med ilska.. på jobbet är vi glada =) dessutom så väntar skurmaskinen.... ;)
Puss å kram
Life goes on...
Ja.. ursäkta att det dröjt så länge med att jag uppdaterat.. man kan väl kort å gott säga att det hänt en del saker... mena närmsta vänner vet, och för er andra nyfikna... Jag har bytt adress..
Jo nu var det sagt. separationen är ett faktum och den 1 augusti så får jag nycklarna till mitt nya bohag.. flyttar inte långt, men flyttar tillbaka till gamla brottsplatsen (öjebyn)...
Vet inte vad jag ska säga, vet inte heller hur jag ska reagera.. på alla frågor som ställs, på alla sorgsna röster och blickar. men var inte ledsna, för det har vi redan varit. visst är det tråkigt det tycker vi båda två, men att försöka leva tillsammans då ens liv och ens vardagar inte passar ihop med varandra fungerar inte, och jag tror att ni föstår det...
Jag har gråtit i många veckor över beslutet, trots att det var mitt, men samtidigt så för varje tår som runnit har små små stenar fallit från mitt hjärta och jag har succesivt blivit lättare och lättare, och nu äntligen är jag samma glada jag som jag alltid har varit...
Det värsta var nog att berätta för alla föräldrar. Min egen mamma gick väl okey,, hon blev chockad men förstod någonstans också. hon har ju själv separerat...däremot mina underbara svärföräldrar, som är som min andra familj.. det var värre... Svärmor grät ikapp med min och kunde inte få fram ett ord, medans svärfar mest såg väldigt chockad ut och försökte nig förstå vad det var som ja sagt.. dom har varit mitt stöd i vått och tort dom är tre åren, dom har funnits där som vänner och som familj när jag som helst behövde dem..
det är det här som är svårt.. det är inte bara conny jag lämnar. det är hela hans familj, som jag blivit ett med. dom är mitt andra hem och mitt andra liv.. men vad gör man...
nu är valet gjort och någonstans är vi nog båda lyckligast på olika håll, men vi har lovat varandra att håll kontakten och träffas ibland. det är ju trots allt MIN trädgård!! ahah
nä nu ska jag tillbaka till jobbet, sen ska jag ut å ragga på pdol med jullan min underbaraste tjej!!
puss å kram
Jo nu var det sagt. separationen är ett faktum och den 1 augusti så får jag nycklarna till mitt nya bohag.. flyttar inte långt, men flyttar tillbaka till gamla brottsplatsen (öjebyn)...
Vet inte vad jag ska säga, vet inte heller hur jag ska reagera.. på alla frågor som ställs, på alla sorgsna röster och blickar. men var inte ledsna, för det har vi redan varit. visst är det tråkigt det tycker vi båda två, men att försöka leva tillsammans då ens liv och ens vardagar inte passar ihop med varandra fungerar inte, och jag tror att ni föstår det...
Jag har gråtit i många veckor över beslutet, trots att det var mitt, men samtidigt så för varje tår som runnit har små små stenar fallit från mitt hjärta och jag har succesivt blivit lättare och lättare, och nu äntligen är jag samma glada jag som jag alltid har varit...
Det värsta var nog att berätta för alla föräldrar. Min egen mamma gick väl okey,, hon blev chockad men förstod någonstans också. hon har ju själv separerat...däremot mina underbara svärföräldrar, som är som min andra familj.. det var värre... Svärmor grät ikapp med min och kunde inte få fram ett ord, medans svärfar mest såg väldigt chockad ut och försökte nig förstå vad det var som ja sagt.. dom har varit mitt stöd i vått och tort dom är tre åren, dom har funnits där som vänner och som familj när jag som helst behövde dem..
det är det här som är svårt.. det är inte bara conny jag lämnar. det är hela hans familj, som jag blivit ett med. dom är mitt andra hem och mitt andra liv.. men vad gör man...
nu är valet gjort och någonstans är vi nog båda lyckligast på olika håll, men vi har lovat varandra att håll kontakten och träffas ibland. det är ju trots allt MIN trädgård!! ahah
nä nu ska jag tillbaka till jobbet, sen ska jag ut å ragga på pdol med jullan min underbaraste tjej!!
puss å kram
