Mmm... Ja.. Vill bara börja med att tillägga att MINA vänner måste va dom bästa som finns!! Dom orkar hänga med i alla mina snäva svängar och dom hinner med på mina spurter efter de långa sträckorna.. Men samtidigt  så kan jag inte annat än att även tycka lite syng om dem för att de hela tiden ska behöva dras med mina bekymmer..

Jag.. är verkligen inte någon som klagar, jag försöker alltid klara mig själv och reder mig själv i mesta möjliga mån, men om det är något jag inte klarar själv så är det att älska mig själv på det sätt som jag borde. Ska man granska mitt liv så lever jag nog lyckligare än många andra; Har helt underbara vänner, en fantastisk familj. Jag har jobb, mycket jobb, har djur som älskar mig ovillkorligt och är både bra och omtyckt för det jag gör.. Så vad mer kan man kräva.. Jo någon två-bent varelse som älskar mig för den  väldigt spralliga tjej jag verkligen är.. Jag är verkligen inte den som super varje helg för att jag har mina djur som behöver mig varje dag, men det gör inte mig något, jag värderar annat..

Jag är inte heller den tjejen som skrattar bara för att skratta, och då kommer att se falsk ut, jag skrattar då jag är glad, men jag ler däremot ofta.. Jag är inte den som kommer bäst överens med andra tjejer, men jag är inte trångsynt.. Jag är en väldigt öppen människa, och framför allt så är jag väldigt ärlig. Och det enda jag kräver av människor jag möter är ärlighet. Men har tyvärr lärt mig att ärlighet är inte något man kan kräva - varför har människor så svårt att vara ärliga??!! Kan dom inte fatta att det är lättare att ta skit om någon är ärlig??!

Sen.. Jo jag är faktiskt en sak till.. haha grymt pratglad!! ;) Och ja, ja vet att jag kan surra folk ktill förbannelse, men jag kan faktiskt ta att ni säger åt mig å hålla käften ibland... Men jag hatar verkligen tystnad.. Det är så pinsamt..hmm.. Å sen så tänker jag mycket, det händer också mycket i mitt liv vilket resulterar i att jag ALLTID har "jätte viktiga" saker att säga..ahah..

Men.. jag är inte älskad, eller nog fan är jag väl det. Men inte på det sättet ni vet.. Men det är väl så att man ska inte söka, å de gjorde ja verkligen inte. Å ja hittade den för mig mest perfekta killen i världen, allt stämde, å hur ofta e det.. Men,men som alla vet så finns inget som heter perfektionism, lika väl som alla drömmar har ett slut.. Å min dröm slutade i söndags, ganska precis 2,5 månad sen den började.. Tråkigt - jo nå grymt.. Men sant.. Å uppenbarligen ofrånkomligt..

Men... Det som känns värst e nog att alla har haft rätt, å trotts att ja vet att ja  e sämst på de mästa så HATAR ja verkligen å ha fel, speciellt då de handlar om mina känslor.. *skit-skit-skit*

Och.. Dessutom så var han ju sååå perfekt.. Ja ni fattar..haha.. Nä nog surrat.. Kommer nog något mer bittert inlägg inom kort ;P

Förresten.. Håll alla tummar å tår, lassie opereras på torsdag :)

//

XoXo Memlan